Nyheten om Lukas Ponténs död fortsätter att beröra människor över hela Sverige. Hans dödsannons, delad i stillhet bland familj och nära vänner, markerar slutet på ett liv präglat av omtanke, kreativitet och innerlig närhet till familjen. Född 1987 gick Lukas bort 2018 efter en längre tids sjukdom – ett avsked som lämnat djupa spår hos dem som kände honom.
Lukas växte upp i en av Sveriges mest välkända kulturfamiljer. Som son till skådespelarna Tomas Pontén och Suzanne Reuter hade han konsten, humorn och berättarglädjen i blodet. Vänner beskriver honom som “en varm och eftertänksam människa, med samma glimt i ögat som sin far och samma styrka som sin mor.”
På familjens gravsten på Katarina kyrkogård i Stockholm står orden: “Älskade far och son – Det är du och jag.” En enkel men djupt berörande inskription som vittnar om den starka kärleken mellan far och son. Lukas och Tomas vilar sida vid sida – förenade i livet, och nu även i evigheten.
De som stod Lukas nära berättar om hans kamp mot sjukdomen.
“Han kämpade med värdighet och en stillsam styrka, alltid med ett varmt leende,” säger en bekant.
Fadern, Tomas Pontén, drabbades också av hälsoproblem under sina sista år, och många ser paralleller mellan deras livsöden – två människor med samma uthållighet och innerliga värme.
Även om Lukas Ponténs dödsannons aldrig publicerades brett i de stora medierna, har minnet av honom levt vidare i det tysta. På sociala medier och i nätforum uttrycker människor fortfarande sin sorg och beundran.
“Det är så sorgligt att han gick bort så ung,” skriver en person. “Han kommer alltid att bli ihågkommen för sin vänlighet.”
Idag nämns Lukas Pontén ofta i samtal om kärlek, familjeband och mänsklig styrka. Hans historia påminner om att även de liv som levs utanför rampljuset kan lämna bestående avtryck.