Nils Hallberg är fortfarande ett namn att minnas – 15 år efter sin död

Redaktör

Nils Hallberg, välkänd svensk skådespelare och en självklar del av folkhemmets filmhistoria, gick bort den 8 oktober 2010 i sviterna av hjärtsvikt. Han blev 89 år gammal.

Han föddes i Stockholm 1921 och klev in i filmbranschen redan som tonåring. Det blev starten på en lång och trogen karriär som spände över mer än fem decennier. Totalt hann han medverka i över 100 filmer och TV-produktioner – allt från komedier till drama.

Många minns honom från filmer som Åsa-Nisse, 91:an Karlsson och Private Karlsson på semester – där han ofta spelade den rolige kompisen, den lite fumlige killen i bakgrunden, eller den trygga typen man kunde känna igen från sin egen vardag.

– Han var kanske inte någon Hollywood-stjärna, men man kunde inte sluta titta på honom, sa filmhistorikern Lennart Widell i en intervju för några år sedan.

Hallbergs storhet låg i det lilla. Det var inget skrytigt över honom, men han kunde få en enkel replik eller en blick att bära en hel scen. Han spelade vanliga människor – med värme, humor och en äkthet som gick rakt genom rutan.

I en recension från 1962 skrev Svenska Dagbladet:

”Hallberg hade den sällsynta förmågan att göra det vardagliga fascinerande.”

Under sin karriär jobbade han med flera stora namn inom svensk film och dök upp i allt från slapstick-komedier till historiska kostymfilmer. Men oavsett rolltyp var det alltid något bekant över honom – en känsla av att man sett honom förut, kanske i sitt eget kvarter.

På 80-talet drog han sig tillbaka från rampljuset och levde ett stillsamt liv. Fram till sin död var han gift med Marie-Louise Werklund, och tillsammans hade de tre barn: Messiah Hallberg, Mattias Hallberg och Mikael Hallberg.

När han gick bort 2010 var det många inom branschen som hyllade hans insatser, men utanför filmvärlden är han kanske inte lika ihågkommen idag.

Femton år senare finns det ändå skäl att lyfta fram Nils Hallberg igen – som ett exempel på den sortens skådespel som inte längre är lika vanlig. Han var inte den som tog plats – men han gjorde svensk film lite mänskligare, lite varmare, och väldigt mycket mer levande.

TAGGAD:
Dela denna artikel
Lämna en kommentar