Allt fler operationer ställs in på grund av vårdstrejken, men personalens kampvilja är fortsatt stark. Göteborgarna visar sitt stöd genom glada miner och tummar upp när de strejkande tågade längs Avenyn på tisdagen.
– Det är solidaritet som behövs, säger Ann-Catrine Eek, som applåderade från en uteservering.
Plötsligt hörs ett tutande och den strejkande vårdpersonalen, som poserar för ett gruppfoto vid Kopparmärra, rycker till. Det är en brandbil som kör förbi i sakta mak, inte på utryckning, och tutar som en hälsning vilket besvaras med jubel och vinkningar.
Det råder överlag mycket glada miner, både hos vårdpersonalen och de mötande på stan. Detta trots den dystra bakgrunden: Strejken har pågått sedan 4 juni och förhandlingarna med arbetsgivaren SKR är i ett dödläge. Vårdförbundet kräver förkortad arbetstid för sina medlemmar, något som SKR anser inte vara möjligt.
Strejkarnas promenad längs Avenyn, som de inte vill kalla demonstration då de inte ansökt om tillstånd, går upp och ner längs gatan. På en uteservering sitter väninnorna Ann-Catrine Eek och Yvonne Hensäter och njuter i solen. De applåderar strejkarna.
– Jag tycker vården är underskattad. Jag har en svärdotter inom vården och ser hur hon sliter, säger Ann-Catrine Eek.
Men operationer ställs in på grund av strejken, är inte det problematiskt?
– Nej. Man måste vara ärlig och säga att det här är verkligheten om vi inte jobbar. Det är en realitet.
Malin Lundahl och Sandra Lernemark, sjuksköterskor på Ge Blod, är delvis uttagna i strejken. Malin bär en banderoll med texten ”Håller vi, håller vården”.
– Vi gör detta för att få igenom våra villkor. Det här är min första strejkdag och det känns bra. Vi måste visa att vi finns och att detta är viktigt för hela samhället, säger Sandra.
Ni strejkar för att korta arbetsdagen med en kvart. Borde fackförbundet ha krävt mer?
– Det är en väg att gå. En kvart om dagen borde arbetsgivaren kunna acceptera. Vi måste få folk att stanna kvar inom vården.
Sarah Gustavsson, forskningssjuksköterska på kirurgimottagningen på Östra sjukhuset, tar bilder och filmer med sin mobil för sociala medier. Hon menar att kampviljan är stor.
– Vi är många som vill detta och vi känner med alla som jobbar kvar, så vi gör detta även för deras skull.
Hon har själv lämnat slutenvården på grund av det tuffa schemat.
Hur tänker du kring patienterna som drabbas när operationer ställs in?
– Det är väldigt jobbigt för patienterna, men om jag och mina kollegor ska orka och kunna ta hand om patienterna i framtiden måste vi göra detta nu.
Tre veckor in i strejken börjar påverkan på vården i regionen bli tydlig. Ny statistik från Västra Götalandsregionen, VGR, visar att 780 färre operationer har genomförts sedan strejkstarten 4 juni.
– Vi ser tydliga effekter av strejken. Under midsommarveckan brukar mycket planerad vård pågå och man försöker även jobba undan inför semestern, men det har inte gått i år, säger Kaarina Sundelin, hälso- och sjukvårdsproduktionsdirektör i VGR.
Även antalet disponibla vårdplatser har minskat och patienter har fått se sina vårdmöten skjutas upp.
– Vi har fått 10 procent färre tillgängliga vårdplatser jämfört med samma period förra året. När vårdplatser minskar, minskar också möjligheten att ta in patienter för planerade operationer, så det hänger ihop.
Det har också lett till att viss personal har fått sin semester omlagd.
– Mig veterligen har det inte hänt i någon större utsträckning än, men på ett par förvaltningar, bland annat hos Sjukhusen i Väster, har det skett.
VGR har flera gånger begärt förhandlingar om undantag från strejkvarslet och fler förhandlingar är på gång, enligt Kaarina Sundelin.
– Vår förhandlingschef är mycket aktiv och har nästan dagliga förhandlingar inom olika områden. Bland annat har det lämnats förhandlingsframställan om samhällsfara som rör övertidsblockad på fyra akutmottagningar: SkaS, SÄS, NU-sjukvården och Kungälvs sjukhus.
Martin Håland, ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland, konstaterar att man har fått gå med på flera undantag i regionen, men menar att strejkviljan är fortsatt stark.
– Jag träffade ett tjugotal strejkande i Uddevalla i dag och de känner att vi inte kan släppa något nu. Vi måste hålla i och hålla ut.